Studietur till Sankt Petersburg
Tidigare år reste jag och spenderade tre veckor i Sankt Petersburg, Rysslands näst största stad. Att välja resmål var svårt och jag tänkte på allt från Marocko till Island, men jag så valde alltså att resa till Ryssland, ett land vars kultur har intresserat mig sedan historietimmarna på gymnasiet. Jag valde inget projekt på förhand men min målsättning var att uppleva rysk kultur och att lära mig om och av ryssarna med speciellt fokus på barn och unga.
Jag reste från Norge i början av februari, tog båten över till Finland och sedan tåg vidare till Sankt Petersburg. Det var en spännande men också skrämmande tanke att resa ensam till ett land där man varken känner någon eller förstår språket, och jag var både förväntansfull och nervös när tåget passerade över gränsen till Ryssland. Mitt första möte med en ryss på resan var gränskontrollanten som med stenansikte synande mitt pass och visum en lång stund. Jag hann bli en smula nervös men allt var i sin ordning som tur var.
Jag bodde på ett vandrarhem som egentligen bara var en helt vanlig lägenhet i ett bostadshus i kvarteren bakom Kazankatedralen några hundra meter från huvudgatan Nevskij Prospekt. Förr i tiden var det ett fattigt område och det var där som Dostojevskij bok Brott och Straff utspelar sig. Min närmaste tunnelbanestation vara Sennaya Ploshchad; ett torg som nämns i boken. Nu för tiden är området fortfarande fullt av marknader, billiga butiker, barer, restauranger och folk överallt. Jag trivdes från första stund och jag förälskade mig snabbt i den ryska maten. Som en person som inte äter varken rött kött eller kyckling var jag på förhand rädd att jag inte skulle få uppleva den äkta ryska matkulturen, men det visade sig inte vara något problem eftersom man i Ryssland äter mycket annat än bara kött så som rotfrukter, svamp, fisk. Soppor är populärt och rysk borscht med rödbeta och surgrädde är förstås den mest kända, och på många ställen gick den att få utan kött.
Under de tre veckorna som jag tillbringade i Sankt Petersburg hann jag bekanta mig ordentligt med staden. Jag promenerade mycket trots kylan men på grund av de stora avstånden var jag ofta tvungen att ta metron. Sankt Petersburg har världens djupaste metro på grund av den fuktiga marken som har tvingat ryssarna att gräva djupt, och det kändes ibland som om rulltrapporna aldrig skulle ta slut. Jag besökte förstås de stora sevärdheterna så som Vinterpalatset, ett palats och museum i storlek med Louvren i Paris som krävde två dagar innan jag kände att jag hade fått med mig det viktigaste. Jag fick också se Svansjön på Mariinskijteatern. Det var en fantastisk upplevelse, både själva baletten och att titta på alla elegant uppklädda ryssar. Jag kände mig en smula malplacerad i min yllekofta och vandrarkängor. Jag hann även ta mig ut till några småstäder i Sankt Petersburgs omgivningar, bland annat Nikolskij, där jag besökte ett barnhem. Det var en lärorik dag där jag fick träffa både direktören och barnen, och jag lärde mig mycket om situationen för föräldralösa. Där blev jag också inbjuden till en bröllopsceremoni mellan två före detta inneboende på barnhemmet som tog plats i ett ortodoxt kloster. Det var en väldigt vacker ceremoni med få gäster, och efteråt åt vi piroger och drack te hemma hos det nygifta paret.
Sankt Petersburg är en fantastisk och spännande stad med unik kultur och historia, och tack vare min resa har jag blivit ännu mer Rysslandsfrälst. Att resa ensam sporrade mig att ta kontakt med människor och på grund av resan känner jag mig mer självständig. De flesta ryssar som jag mötte var otroligt välkomnande och trevliga, men många av dem hade svårt att förstå varför jag hade valt att resa dit av alla länder. Kanske har ryssarna själva svårt att se hur rik och intressant deras kultur faktiskt är.